Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 8. Vesetes söner komma till Jomsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Far då hem», utbrast konungen, »nu har jag sagt dig min
önskan. Men vakta dig sjelf och ditt gods för Vesete och hans söner!»
Jarl Harald svarade, att för dem räddes han icke. Derefter
for han hem.
Då Vesete och hans söner fått spörja detta samtal, utrustade
de med stor omsorg trenne skepp och två hundra man. De
styrde till Seland, plundrade tre gårdar, de rikaste, jarl Harald der egde, och vände åter hem.
När jarlen sport rånet, sände han någre män hän till konung
Sven med bön, att han måtte åstadkomma en förlikning. Gerna
ville han nu göra allt, hvad konungen bjöde.
»Blott sina egna goda råd skall jarlen numer följa»,
förklarade konungen, »alldenstund han tillförene icke velat lyssna till mina. Med detta vill jag ej befatta mig.»
Sändebuden kommo åter och sade jarlen konung Svens svar.
»Så skola vi då begagna oss af våra egna råd», utbrast jarl
Harald, »om blott kungen under tiden vill hålla sig i ro.»
Med tio skepp seglade han till Bornholm. Der sköflade han
trenne af Vesetes gårdar, som ej voro ringare än de, hvilka lagts öde för honom. Han vände åter hem, och färden tycktes hafva lyckats öfver måttan väl.
Så snart ryktet härom nått Vesete, for han till konungen,
som mottog honom vänligt.
»Mellan mig och jarl Harald», sade han, »har förhållandet
blifvit sådant, att strid lätt kan bryta ut mellan landets egne män, om du icke ingriper. Hända kan, att ställningen framdeles kommer att synas dig mera vansklig än nu.»
»Snart skall jag fara till Isöreting», svarade konungen; »dit skall jag bjuda jarl Harald att komma, och der skolen I förlikas.»
Så led det till tingstid.
Med ett synnerligt stort följe gaf sig konung Sven till tinget, ty han ville ensam afgöra allt mellan parterna. Han hade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
