Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 12. Vid Strut-Haralds Graföl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu går det bra», sade konung Sven; »det löftet var
vackert gifvet.»
Han ledde Sigvalde upp i högsätet.
Sedan sade han sig vänta, att denne som manligast skulle utföra hvad han nu lofvat; dertill borde han ju ock löna norrmännen för mycken fiendskap.
Konung Sven tog åter till orda:
»Nu är ordningen din, Torkel höge! Hvad löfte gifver du?
Nödigt är, att du låter det blifva dråpligt.»
»Jag lofvar», svarade Torkel, »att följa min broder Sigvalde. Slåss han på sjön med jarl Håkan, så skall jag ej fly, innan jag sett bakstammen på hans skepp, eller årorna äro i färd med att flytta det undan; men håller han slag på land, skall jag icke flykta, så länge han sjelf är i fylkingen, och jag ännu kan skönja hans banér framför mig.»
»De der voro stolta ord», utbrast konungen, »och nog skall
du göra, som du sagt, så ädel och käck som du är! Nu tale du, Bue digre! Alle veta vi, att du månde låta något karlavulet höras, ty du är i sanning befunnen vara den förträffligaste kämpe.»
Bue sade:
»Mitt löfte lyder: till Norge skall jag segla med Sigvalde
och följa honom på denna färd, så långt som min mandom räcker, och icke skall jag rygga för jarl Håkan, förr än de, som stå upprätte af våre män, äro färre än de fallne — nej, stanna skall jag i alla fall, så länge Sigvalde håller stånd.»
»Det gick, som jag förmodade», sade konungen; »ditt löfte
vardt manhaftigt. Det stämmer samman med allt ditt skick i
öfrigt. Sigurd kåpa! Nu vilja vi lyssna till, hvad du har att säga.»
»Fort är mitt löfte gifvet», sade Sigurd; »jag skall vara min broder Bue digre följaktig, så länge han drager anden, och ej fly, förrän lifvet lemnat honom, om ödet så vill.»
»Af dig väntade jag mig», inföll konungen, »att du skulle
vilja det samma som din broder Bue. Vagn Åkesson! Mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
