Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 15. Efter Slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sjunde vikingen lösgjordes ur repet. Torkel gaf honom
samma fråga som nyss de andre.
»Jag tycker mycket om döden», genmälte han; »och kommer den mig nu mägta lägligt. Jag vill nemligen, att du hugger
hufvudet af mig, så fort du formår, ty vi jomsvikingar hafva
talat med hvarandra om, huruvida en man vet något till sig,
när hufvudet mycket hastigt slagits af honom. Här håller jag
en täljknif. Den skall jag räcka emot dig, om jag eger något
medvetande; i annat fall skall den glida mig ur handen. Men
sätt fart i hugget, så att det, vi ordat om, för den skull må kunna utrönas. Haf nu till bevis det, som jag sagt!»
Torkel högg så flinkt till mannen, att hufvudet rök af bålen. Det är berättadt, att knifven strax föll ur hans hand, såsom väntas kunde.
Sedan fick den åttonde jomsvikingen framträda, och Torkel
stälde till honom sin vanliga fråga.
»Härlig finner jag min död», sade han.
När hans hår svepts om käppen, utbrast han:
»Gumse, gumse!»
»Hvi kommer dig detta på tungan?» sporde Torkel.
»Derför att här icke finnas af det slaget för många åt
alla de får, I jarlsmän i går ropaden på, när I känden såren
svida.» [1]
Då trädde Erik fram och sade:
»Vill du hafva nåd, gode kämpe?»
»Råder du för sådan, eller hvem bjuder den?» frågade
mannen.
»Den bjuder, som har magt till det — Erik, son af jarl
Håkan», svarade denne.
»Då vill jag taga emot nåd», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
