Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 15. Efter Slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då tog Håkan jarl till orda:
»Detta var ett stort missöde; gripen genast denne man och
dräpen honom! Han har vållat oss skada nog. Nu vill jag,
att alla, som ännu äro i lifve, må som hastigast dödas, ty desse kämpar äro så hårdsinte och så svåre att handskas med, att vi ingalunda förmå taga oss till vara för dem. För mycket har icke ryktet haft att säga om deras mandom och
oförsagdhet.»
Erik jarl inföll:
»Jag skulle, fader, först vilja veta, hvilke männen äro, innan de dräpas. Hvad heter du, unge man?»
»Jag heter Sven», svarade han.
»Hvems son är du, eller af hvad ätt är du?»
»Bue digre hette min fader», sade han; »han var son af
Vesete på Bornholm. Jag är dansk till ätten.»
»Troligast är», genmälte Erik, »att man icke ljugit för dig
om ditt fäderne. Vill du hafva nåd»?
»Hvem annan skulle hellre vilja ha den!» utbrast han.
»Hur gammal man är du?» sporde jarlen.
»Detta blir mitt adertonde år», sade han, »ifall jag
öfverlefver det helt och hållet.»
»Du skall visst lefva längre, om jag får råda», förklarade Erik.
Han gaf honom nåd och lät honom taga plats i sina egne mäns trupp.
Då sade Torkel lera:
»Skola alla desse män hafva frid, som dräpt våra vänner
och fränder inför ögonen på oss? Dermed göra vi nu ingen
nytta.»
»Har du icke», svarade Erik, »förrän nu vetat, att jag eger
mera magt än du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
