Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERVARS OCH HEDREKS SAGA - 3. Angatyr och hjalmar den hugstore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der voro så tappre män ombord, att alle grepo de sina vapen, och ingen enda lemnade sin plats eller lät ett rädslans ord höras.
Bersärkarne trängde sig fram längs det ena skeppsbordet
och tillbaks längs det andra samt dräpte dervid hvarenda man. Sedan drogo de vrålande upp i land.
»Nu går vår fader Arngrim i barndom», yttrade Hjorvard,
»ty han sade oss, att Hjalmar och Udd voro de hurtigaste
kämpar, men icke såg jag någon der på skeppen te sig särskildt tapper.»
»Låtom oss ej», genmälte Angantyr, »ömka oss öfver, att
vi der ej träffat på våre jemlikar. Hända kan, att Hjalmar och Udd ännu icke äro döde.»
Hjalmar och Udd hade gått upp på ön för att efterse, om
bersärkarne anländt. När de på återvägen till sina skepp kommit ut ur en skog, sågo de bersärkarne stiga ned ifrån dem med blodiga vapen och svärden dragna. Bersärksgången hade gått öfver; de vordo då, liksom efter en sjukdom, kraftlösare än eljes.
Derom qvad Udd sedan:
»Mig fruktan en gång
öfverföll;
det var, när de skriande
skredo från skeppen,
med tjut de upp
på ön stego —
ärelöse
alla tolf!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
