- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
10

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»I små, vi äro ju hjärtevänner!
Er rikdoms rusande makt jag känner,
den huldhet, I visen, jag skattar dock mäst.

»I kunnen er dock öfver mänskor förbarma,
se’n först I dem smärtat och gjort så arma,
och alla I bäfven för ljungande präst.

»Så faren I fort
till er lönliga ort,
där hallen är full
af gamman och gull!»

Hon gömmer i väl omlindad ask
sin bräckliga amulett
och söker sig hålla så rak och rask,
som henne altjämt man sett.

Men sakta hon segnar på bänken ner,
hon faller till samman; hon kan icke mer.

Man lifvande mjölk åt den mattade ger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baumarit/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free