- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
71

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— »Alt teg och var godt där ute,
när nyss jag gick hitåt:
hon håller för visst än vakten,
fast henne du vållat gråt.

»Ej steg ur den täckande stybben
rök, som blossade blå —
än är hon där ute och vaktar,
och lugn kan du vara då!»

Han springer upp och tänder
ett bloss och ropar till:
»Nej, milan brinner — det hämnas!»
Hon följer honom still.

Vid lysande blosset de vandra
den svarta milan kring.
Den sjuder lugn. Af branden
spåra de ingenting.

I tallarne hårdt det blåser.
Marit på Erker ser
med ögon, stora och klara,
och lugnt det kring läpparne ler.


illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baumarit/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free