Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång när han uppehöll sig i den norska staden
Tunsberg, var konung Olof den helige där ock. Honom kände
Toraren från tidigare samtal. Nu var han under några dagar
hans gäst. Han sof i hans härbärge. Och konungen talade
mycket med honom.
Inom kort ärnade han sig med sitt handelsskepp till
Island.
Bittida en morgon vaknade konung Olof, medan de andre
ännu sofvo i härberget. Solen hade nyss gått upp, och det
var ljus dager därinne.
Konungen såg, att Toraren räckt fram ena foten undan
kläderna. Han betraktade foten en stund.
Sedan vaknade männen i härberget, och konungen sade:
“Jag har vakat en stund och sett en syn, som tyckes
mig mycket värd, nämligen en sådan människofot, att jag
tror ingen fulare finnes här i köpstaden."
Han bad de andre se till, om det ej äfven syntes dem så.
Alla, som sågo på foten, sannade, att så var.
Då förstod Toraren, hvarom man talade, och han utbrast:
“Få ting äro sådana, att man icke kan finna ett annat
likadant; och sannolikast är, att detta äfven här är fallet.*
Konungen inföll:
“Hällre vill jag då påstå, att ingen lika ful fot står att
finna — skulle jag än slå vad därom!"
“Jag är redo“, återtog Toraren, “att slå vad med eder
därom, att jag här i köpstaden skall finna till och med en
ännu fulare fot.“
“Då skall", förklarade konungen, “den, som har rätt,
få en begäran uppfylld den af andre."
“Så skall det vara", sade Toraren.
Därpå drog han undan kläderna från den andra foten;
och var den i ingen mån fagrare, och därtill var lilltån borta.
Då sade Toraren:
“Se nu här, konung, en annan fot, som är så till vida
fulare, att ena tån är af den; och har jag således vunnit
vadet.*
“Nej“, svarade konung Olof, “den förra foten är oskönare,
ty därå sitta fem vanskapliga tår, men här äro allenast fyra,
och alltså är det du, som skall göra, hvad jag begär.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
