Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han stannar där och är rask och duglig i sysslorna, så
att husmodern tycker, att han nog gör skäl fór den mat, han
får. Och när veckan är ute, säger hon till honom:
“Många dagar har du icke varit här, men det kan jag
se, att jag gärna har dig kvar vintern öfver, så vida du icke
själf har något bättre i tankarne. Sedan kunna vi fram på
våren komma vidare öfverens.“
Han går villigt in på hennes anbud. Och han tager nu
hand om gårdens skötsel med så mycken omtanke och kraft,
att enkan godt kan få sitta vid sin spinnrock hela dagen.
Och som tiden lider, fatta de tycke för hvarandra allt
mer och mer, och innan året är ute, äro de gifta.
Och så har nu Ond blifvit en ärlig bonde. Han står sig
godt och sämjes väl med alla sina grannar där i bygden.
Det är nu att förtälja, att Ond hade ett stort gödsvin,
och det slaktade han om hösten.
Den ena fläsksidan styckades, den andra hängde Ond
bonde upp på en krok invid en glugg i stugan, där han
plägade sofva.
Fläsksidan var så tung, att den var en god mansbörda.
Samma dag skulle Ond fara bort fór ett dygn eller så.
Han säger då till sin hustru:
“Hända kan, att hit komma gäster i kväll. Haf då
ögonen med dig och hör väl efter, så att du sedan kan tala om
för mig, huru de se ut och hvad de säga om det, som de få
se här i huset; ty somliga gäster kunna vara rätt nyfikne,
när husbonden själf icke är hemma.“
Bonden for sin väg, och det gick, som han trodde, ty
samma afton komma två vandringsmän och bedja att få vara
där öfver natten.
Husmodern tager vänligt emot dem och gifver dem god
undfägnad. När de nu sitta där om kvällen och dricka sitt
öl framför eldbrasan, så tittar den ene gästen sig noga
omkring, och särskildt ser han dit, där den stora fläsksidan
hänger på sin krok, så nära invid gluggen, att man kan
räcka den utifrån.
En stund bligar han på den och skönjer väl, hur tjock
och fet den är. Och sedan stryker han sig med handen om
hakan och mumlar fór sig själf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
