Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta vardt sedan stäldt midt på tingvallen.
Å ena sidan satte sig bönderna, å den andra konungen
och hans följe.
Då stod Dala-Gudbrand upp och sade:
“Hvar är nu din Gud, konung? Jag menar, att han i
denna stund bär hakskägget tämligen lågt; och det synes
mig, som vore morskheten hos dig och hos den hornmannen,
som I kallen biskop och som sitter där bredvid dig, mycket
mindre än i går; ty nu är vår gud kommen, som råder öfver
allt och ser på eder med hvassa ögon. Jag ser, att I nu
ären förskräckte och knappt vågen slå upp ögonen.
Uppgifven därför eder vantro och trösten på vår gud, som hafver
allt edert öde i sin hand!“
Så slöt han sitt tal.
Konungen vände sig då till Kolben Starke, utan att
bönderna märkte det:
“Om det bär så till under mitt tal, att de rikta blickarna
bort ifrån sin gud, gif honom då ett slag, det starkaste du
kan, med klubban!“
Därefter reste konungen sig upp och sade:
“Mycket har du denna morgon talat till oss. Du säger
oss din undran öfver, att du icke kan se vår Gud, men vi
vänta, att Han snart skall komma till oss. Du skrämmer oss
med din gud, som är blind och döf och hvarken förmår hjälpa
sig själf eller andra. Han kommer ju ej ur fläcken, utan att
man bär honom, och jag tror, att han inom kort skall drabbas
af olycka. Gifven nu akt och sen åt öster — där kommer
vår gud med mycket ljus!“
Då rann solen upp, och alla bönderna sågo emot henne.
I det ögonblicket slog Kolben Starke till deras gud, så
att han brast isönder, och ut ur belätet vimlade råttor, stora
som kattor, ödlor och ormar.
Bönderna blefvo därvid så rädda, att de flydde sin kos.
Somliga skyndade till skeppen; men då de stötte ut dem,
strömmade vattnet in och fyllde dem. Andra lupo till
hästarne men funno dem ej.
Därefter lät konung Olof kalla bönderna tillhopa. Han
ville ännu en gång tala med dem.
De vände åter, och tinget blef ånyo satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
