Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länkar, ty det var lag, att den, som i konungens gård fällde
en annan, skulle dräpas.
Sedan gingo de till konungen och sade honom, att nu
visade det sig, hvad Hallfred var fór en man: hans afsikt
var att rödja hela hirden ur vägen! Och sålunda bakdantade
de honom det mästa, de kunde, med den påföljd, att konungen
omsider befallde dem att nästa morgon dräpa honom.
Kalf vardt mycket glad, och dagen därefter ledde de
honom ut fór att slå honom ihjäl.
“Hvar är konungen?" frågade Hallfred.
“Hvad kommer det dig vid?" svarade de; “du är dömd
till döden."
“Är han då död, som jag högg till?" sporde han åter.
De sade, att han det var.
“Är någon här“, fortsatte han, “som jag handlat väl emot
i min dag, så löne han mig nu därmed, att han före mig hän
till konungen — jag vill tacka honom för mitt uppehåll här.“
Då gick det, som ordstäfvet säger, att enhvar hafver sig
en vän bland ovänner, ty där funnos de, som vidgingo, att
han handlat väl emot dem, och de förde honom hän, där
konungen och biskopen uppehöllo sig.
När Hallfred kom fram till dem, sade han:
“Dragen eder nu till minnes, herre konung, hvad I en
gång lofvat mig: att I aldrig skullen släppa mig ifrån eder.
Varen nu icke löftesbrytare och minnens äfven, att I ären
min gudfader!"
Då inföll biskop Sigurd:
“Låten honom, herre, hafva godt af sådant!“
“Ja, må han det hafva!“ svarade konung Olof och
befallde sina män att lösa honom ur länkarne.
Det skedde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
