Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Husfrun Grima hälsade honom gladt, men hennes dotter
Tordis var mycket butter.
Hon slog med nacken, som kvinnor pläga, när icke allt
är hos männen, som de önska.
Tormod Kolbrynsskald såg detta strax, men samtidigt
märkte han, att hon ej kunde underlåta att då och då i smyg
se på honom.
Då föll honom i minnet, att ett lass är lättare att draga,
blott man bakifrån skjuter på en smula. Och han erinrade
henne om den vänskap, som förut varit emellan dem. Då
sade hon:
“Jag har sport, att du fått en ny käresta och att du
diktat ett lofkväde om henne.“
“Hvad är det fór en käresta", svarade han, “som du
säger mig ha besjungit?“
“Det är Torborg Kolbryn i Örndalen“, återtog hon.
“Det har alls intet att betyda“, sade han, “att jag gjort
en visa om henne, men däremot är det sant, att när jag var
i Örndalen, diktade jag ett lofkväde om dig, ty då föll det
mig i sinnet, huru högt din fägring och jämväl din höfviskhet
stå öfver Torborg Kolbryns, och nu är jag kommen fór att
säga fram kvädet fór dig.“
Och så kvad han Kolbrynskvädet fór henne, men ändrade
de värser, i hvilka det lifligast talades om Torborg, så att de
i stället kommo att prisa henne, Tordis.
Därpå gaf han henne kvädet, och hon blef åter blid och god.
Ofta var han sedan på Ögur, och alltid blef han väl
mottagen.
Men då någon tid gått, drömde han en natt hemma på
sin fädernegård, att Torborg Kolbryn kom till honom och
frågade, om han var vaken eller han sof.
Han svarade, att han var vaken.
“Du sofver“, sade hon, “men dock skall det, jag säger
dig, gå i fullbordan, som om du, lifslefvande vaken, såge mig
här. Hur är det? Har du ej gifvit en annan kvinna det kväde,
du diktade om mig?“
“Det är icke sant“, påstod Tormod.
“Sant är det“, sade hon; “du har gifvit min lofsång till
Tordis Grimasdotter, och ändrat har du just de värser, i hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
