Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Det skall ingen tro“, svarade han, “ty det barnet är
alltför däjligt för att vara likt oss.“
Hon bad honom hålla sin mun och skickade honom
sedan bort till Öre.
Han fann Torgärd och berättade henne, att Syrpa, hennes
fostermoder, hade födt ett barn, som de hade hvarken mat
eller sängkläder till.
Torgärd blef mycket förvånad; ty hon menade, att hennes
fostermoder var så gammal, att hon inga barn kunde få.
Emellertid höll hon ej något långt tal härom, utan gaf mannen,
hvad han behöfde.
Syrpa var den raskaste barnsängskvinna, man sett —
hon ville ej, att andra kvinnor skulle hjälpa henne!
Allt det tyg, som barnet var lindadt i, tog hon af det,
ty det var allt fór präktigt, for att hon skulle våga äga det.
Hon tog några gamla paltor och svepte barnet i dem.
Sålunda uppfödde Gäst och Syrpa detta barn. Och det
sköt växt så raskt, att man aldrig sett maken. Så skönt och
starkt var det, att allas mening var den, att Syrpa och Gäst
alls icke rådde om det.
Gäst sporde sin hustru, hvad pilten skulle heta.
“Bäst passar det sig“, svarade hon, “att vi kalla honom
Vildkatt, enär vi funnit honom ute i vildmarken. “
Syrpa sydde honom byxor af simpelt vadmal och en hätta.
Med en krumstaf i handen sprang han ut och in dagen i ända;
och han var dem till nytta med allt, som han kunde. De
fingo stor kärlek till honom.
Så växte han dag för dag. Då han var tre år gammal,
var han så stor som en sex års gosse, och när han fyllt sex
år, var han så stor och stark som en tolfåring.
Ofta sprang han emellertid till Öre och retades där med
Torgärds tjänstkvinnor; han slog dem med sin krumstaf och
drog undan fötterna fór dem, så att de snafvade ikring honom.
Till sist vardt han igenkänd, ty han var i växt och
hållning allt för höfdingsartad.
“Och hans föräldrar“, sade Åsbjörn, hans rätte fader,
“äro de största svin, någon kan se!“
Då måste Syrpa tillstå allt; Åsbjörns sinne vändes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
