Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Det går väl också för sig.“
Och han skriade till så fruktansvärdt, att Torsten
förundrade sig mycket öfver, att ett sådant oerhördt stort skri
kunde utgå från en så liten djäfvul.
Åter närmade denne sig Torsten med tre platser.
Han gjorde som förr: han svängde kappan öfver hufvudet,
men oljudet tog honom likafullt så, att matthet föll öfver
honom. Han visste knappast till sig.
Då sporde fanen:
“Hvarför tiger du nu?“
Torsten kände, huru hans krafter började aftaga.
“Därför tiger jag“, svarade han, “att jag är betagen af
undran öfver den fasansfullt starka stämma, som finnes i dig,
du, som ej synes mig vara just någon så storväxt sate. Men
säg mig, var detta Starkads allra högsta rop?“
“Nej, långt därifrån“, genmälte han, “detta var hans allra
lägsta!“
“Spara dig då icke längre", återtog Torsten, “utan låt
mig höra hans allra högsta!“
“Gärna“, svarade han.
Torsten gjorde sig redo att höra det; han vek samman
kappan, snodde den ikring sitt hufvud och höll den med båda
händerna fast vid öronen.
Numera voro endast trenne platser emellan dem.
Och smådjäfvulen blåste förskräckligt upp sina käftar,
rullade med ögonen och stötte ut ett så våldsamt tjut, att det
tycktes Torsten gå öfver all måtta.
Men i detsamma ringde klockan i stapeln därbredvid.
Torsten föll då sanslös fram på golfvet, och fanen greps
af klockklangen så, att han stöp ned igenom tiljorna, och
länge hördes hans stönande nere i jorden.
Torsten kvicknade emellertid fort till, stod upp, gick till
sin bädd och lade sig.
Då morgonen grydde, gick konung Olof med sina män
till kyrkan, där de åhörde gudstjänsten. Sedan satte de sig
till bords.
Konungens uppsyn var icke blid.
“Har någon af mine män“, tog han till orda, “gått
ensam i natt till hemlighuset?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
