Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med heder skilja sig från sin sak än att senare få skam för
sin tredska.“
Han satte sig ned.
Då steg Svenke upp, kastade hatten bak på ryggen oeh
ropade:
“Pyttsan — det blir hundarnes skam, när räfvarna kacka
i bondens brunn! Hör, hvad fräckhet! Du, ärmlöse karl med
skjortlös bak, visar du mig ur landet? I samma ärende hafva
dina fränder farit förr en gång, Sigurd ullbälg! En af dem
hette Gille rumpa och en annan något ännu värre. De voro
en natt i mitt hus, och de stulo, desse konungsmän, hvar de
drogo fram. Visar du mig ur landet? Mindre morsk var du,
när konung Håkan, fostersonen min, lefde. Kom du i hans
väg, så var du så rädd som mus i skräppa; du kröp under
kläder som hund på skepp; man stoppade dig i påse som
korn i säck; man dref dig från din odal som en plogoxe ifrån
märrflocken på bete med dess hingst; du hade andrum fór
lifvet som utter i fälla! Hvad menar du? Anser du det mycket
värdt, om du kommer hädan med lifvet? Upp, alla mine män!“
Då sågo ländermännen intet annat råd än att sätta Sigurd
Ullsträng upp på en häst, så att han med fart kom undan in
i skogen.
Det slöt så, att Svenke for hem till sin egendom, och
Sigurd Ullsträng drog landvägen, efter smädefull färd, till
Trondhem, där han berättade allt fór konung Magnus. Denne
sade då:
“Du behöfde ändå en smula hjälp af mina ländermän.“
Sigurd knotade öfver färden, som han sade sig vilja hämnas.
Och han äggade upp konungen.
Denne lät utrusta fem skepp och seglade österut till Viken,
där han mottogs af sina ländermän med präktiga gästabud.
Han sade dem, att han ville träffa Svenke, som tycktes
vilja vara konung öfver Norge.
Ja, han var en mäktig och omedgörlig man, menade de.
Därefter gick konung Magnus med dem till sjös, och de
drogo hän till Svenkes gård.
Ländermännen gingo upp i land fór att utspäja, om Svenke
blifvit dem varse. Då fingo de se honom komma ut från sin
gård med en välrustad flock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
