Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Medan du högg, skönjde vi ingen skiftning i dina drag;
dock syntes oss ditt utseende redan ändradt dessförinnan.“
Därefter framfördes den fjärde svårt sårade mannen; och
en käpp virades i hans hår.
Torkel Lera sporde, hur det syntes honom att dö.
“Det synes mig godt; det kommer att hända mig
detsamma som min fader“, svarade han.
“Hvad var det?“ frågade Torkel.
“Hugg du! Han dog, förstås“, var svaret.
Torkel högg ned honom, och slöt han så sitt lif.
Den femte mannen befriades därpå från repet. Torkel
frågade honom, hur det kändes att dö.
“Ej hade jag vår jomsvikingalag i godt minne“, genmälte
han, “ifall jag talade något rädslans ord, eller jag darrade fór
min död, ty hvarje människa skall en gång lämna lifvet.“
Torkel högg af hans hufvud.
Nu bjöd jarlen, att han skulle tillfråga en hvar, innan
han dråpes, hvad intryck döden gjorde på honom. Man
menade, att det icke sagts fór mycket om deras manhaftighet,
ifall de nu icke grufvade sig, och det syntes alla en stor
gamman att få höra deras utsagor, vare sig dessa uppenbarade
någon dödsfruktan eller ej.
Den sjätte mannen leddes fram, och en käpp snoddes i
hans hår.
“Hur finner du döden?“ sporde Torkel.
“Godt synes det mig att dö med ära“, svarade han, “men
du skall lefva med skam.“
Denne mans ord behagade icke Torkel. Han lät honom
ej häller länge vänta på banehugget, ty själf ville han ej
invänta flere ord af honom.
Den sjunde vikingen lösgjordes ur repet. Torkel gaf
honom samma fråga som nyss de andre.
“Jag tycker mycket om döden“, svarade han; “och
kommer den mig nu mäkta lägligt. Jag vill nämligen, att du
hugger hufvudet af mig, så fort du förmår, ty vi jomsvikingar
hafva talat med hvarandra om, huruvida en man vet något
till sig, när hufvudet mycket hastigt slagits af honom. Här
håller jag en täljknif. Den skall jag räcka emot dig, om
jag äger något medvetande; i annat fall skall den glida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
