- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
114

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den tionde vikingen lösgjordes. På Torkels fråga gaf
han det svaret, att döden tycktes honom ljuf. Han tillade:

“En pil jag mig gjorde
åt jarlen i våras —
det var mig gladt,
som detta är nu!“

Och han log till.

“Hugg nu, hugg strax“, sade han.

Jarl Erik frågade honom:

“Äskar du fred, dråplige kämpe?“

“Ja, herre“, svarade han.

Äfven den mannen tog Erik upp i sitt följe.

Den elfte fången togs ifrån repet.

Sedan han sagt sig med glädje möta sin död, tillade han:

“Jag önskar dock, att du gifver mig rådrum att göra.
mitt tarf.“

Denne viking var vän i anletet och reslig till växten.

Med nedknäppt byx gjorde han en föga anständig åtbörd
framför Torkel Lera och yttrade:

“Som sant kan det dock sägas, att månget går på annat
vis, än man tänkt sig. Jag hade väntat mig komma i bädd
hos Tora Skagesdotter — jarl Håkans husfru!“

Jarlen utropade:

“Dräp med fart denne man! Han har länge haft ondt i
sinnet.“

Torkel Lera högg hufvudet af honom.

Därpå framfördes den tolfte. Han var en fulländadt fager
man, ung att se. Han hade ett stort hår, gult som silke,
och lockarne föllo ned på hans axlar.

Torkel gjorde honom sin vanliga fråga, och han sade sig
vara vid godt mod.

“Min mäst fräjdade tid“, fortfor han, “har jag lefvat, och
jag håller ej lifvet kärt, när sådane män som dessa här nyss
lämnat det. Dock vill jag, att du gör mig den tjänsten att
ej låta trälar leda mig till döden, utan en man, som ej är
sämre karl än du — en sådan är väl ej vansklig att här
finna! Må han hålla fast om mitt hår och rycka hufvudet från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free