Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Tag bort det där, jag har icke grötsjukan!“
Sedan tog hon en kniptång och försökte draga ut
järnspetsen, men den satt fast och rörde sig alls icke; också stack
endast helt litet fram af den, ty såret var svullet. Då sade
Tormod:
“Skär rundt kring den, så att man kan komma väl åt
med tången; gif mig den sedan och låt mig rycka!“
Hon gjorde, som han sade. Och han tog af sin arm en
gullring, som han räckte henne;
“Gör därmed hvad du vill“, sade han, “god är gåfvan
— konung Olof gaf mig i morse denna ring!“
Därefter grep han tången och ryckte ut pilen. Men
denna hade hullingar, och vid dem sutto tågor af hjärtat,
somliga röda, andra hvita.
När han såg det, sade han:
“Väl hafver konungen födt oss, ty jag är fet om
hjärterötterna.“
Därefter lutade han sig tillbaka och gaf upp andan.
Mer är icke att säga om Tormod Kolbrynsskald.
“Du kyles af hafvets drifva,
upp skall du å kölen klifva.
Där månde du härda din håg:
ditt lif skall du låta i våg!
Ej må, min gosse, du gråta,
när sjöarna stryka dig våta!
Kär hade du mången mö:
en gång skall enhvar dock dö.“
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
