Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hvi är du då så olik alla andra stafkarlar — ondskefull
och svår att handskas med?“
“Hvad kan man annat vänta af den, som är blottad på
allt utom vedermöda och elände, som icke hafver, hvad han
behöfver, och legat ute i marker och skogar. Nu rasar han
mot sin egen ålderdom och emot alltsamman, han, som
tillförene varit van att af de härligaste höfdingar njuta lycka och
heder men nu är hatad af hvarje usel torpare.“
“Är du en idrottsman, gubbe“, sporde jarlen, “eftersom
du säger dig hafva vistats bland höfdingar?“
“Kan väl vara, att jag varit med om idrotter, då jag var
ung, fastän det gått, såsom ofta är sagdt, att ålderdomen gör
enhvar bräcklig; och säger man äfven, att det är mödosamt
fór den hungrige att prata. Nu kan jag ej häller längre prata
med eder, herre, om I ej låten mig få något att äta, ty så
svårt är jag antastad af ålderdom, hunger och törst, att jag
för visso ej kan hålla mig längre på benen. Det är fór öfrigt
en höfding mycket ovärdigt att spörja främmande män om
deras hemvist utan att betänka, hvad som bäst gagnar dem,
ty alla äro skapade med den naturen, att de tarfva både mat
och dryck!“
Jarlen befallde strax, att god kost skulle ställas fram till
honom.
Det skedde. När han satt sig till bords, ryckte han genast
till sig maten och ränsade med ens alla de fat, som stodo
honom närmast och som han nådde. Jarlens tjänare fingo se
sig om efter mat en annan gång, ty han höll i med sin
glupskhet.
Det såg ut för alla, som han åt, men han förpassade blott
maten ned i säcken, hvarom förut är taladt.
Nu log man godt åt mannen, och tjänarne menade, att han
var både högrest och diger om midjan samt därtill en storätare.
Han brydde sig ej om deras tal utan fortsatte sin måltid.
När dryckesborden voro borttagna, gick gubben Niding
fram till jarlen och sade:
“Hafven tack, herre, fastän I hafven uselt tjänstfolk, som
mycket illa utför edra befallningar. Men nu vill jag, herre,
att I visaden mig den nåden att lyssna till ett kväde, som
jag diktat om eder.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
