Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är emellertid berättadt, att Ingemund präst, som satt
å bänken midt emot Tord, lutade sig mot sin bordsgranne och
sade högt, såsom om denne vore frågaren:
“Hvarfrån mån den stiger
den lukt öfver bord?“
Hvarpå han själf svarade:
“Nu andas därborta
den ätande Tord!“
Det vardt stort skratt i salen. Den nästan fylldes af
löjen. Men när det åter vardt stilla, kvad Tord till svar:
“I skratten likt dårar härinne,
ty si — det var blott
han, Ingemund präst, som på bänken
ej andades godt.“
Af dessa glåpord började glädjen något mulna, och snart
haglade gäckande visstumpar ikring. Så blef detta åter
kvädet till Tord:
“Ur höfdingens strupe
gå grötiga ljuden,
och glans får hans skalle
af hårlösa huden.“
Åt detta värs log Tord godt, och han svarade:
“Ångorna växa från bänken därborta,
skriken I allihop —
luften härinne är grufligt förpästad
af edra rop!“
Höfdingen Torgils, som jämte Ingemund hade sin plats
på den bänken, log endast; han lät intet nidord falla. Men
Ingemund präst reste sig upp och bad, att någon af de andre
gästerna måtte strax gifva Tord svar på tal. Då hördes denna
visstump ur hopen:
“Kamrater, må gärna vi ropa,
ty det är värdt mera ett hån,
när plötsligt han råman de rapar
af kokött — Tord Tordvaldsson!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
