Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För tillfället vistades hos konung Harald en man vid
namn Hök Högbyx, som var honom mycket kär och som
ständigt farit vågsamma färder med mycken lycka.
Nästa sommar lämnade Harald i denne sin väns händer
sonen Håkan, som han hade med sin trälkvinna Tora
Mosterstång och som sedan vardt konung öfver Norge med
tillnamnet den gode. Han bad Hök segla med pilten västerut till
England och där föra honom till konung Etelstan.
Hök for och fann denne i London.
I konungahallen hölls då ett präktigt gästabud.
Hök stannade där utanför med trettio man.
“Vi skola“, sade han, “ställa det så, att den, som sist
stiger in, skall först gå ut, och alla skola stå lika långt framme
vid konungens bord; en hvar hålle svärdet vid vänstra sidan
och fäste öfverkappan så, att detsamma icke synes.“
Sedan tog Hök svennen och satte honom på sin arm.
Därefter gingo de alla in.
Hök gick fram till konungen och hälsade honom. Denne
bad honom vara välkommen.
Då satte Hök svennen i konung Etelstans knä.
Konungen såg på svennen och sporde Hök, hvi han så
gjorde.
Och Hök svarade:
“Harald. Norges konung, bad dig fostra åt honom detta
trälinnebarn.
Konung Etelstan vardt mycket vred, grep svärdet, som
han hade bredvid sig, och drog det, liksom ville han dräpa
svennen. Men Hök sade:
“Knäsatt häfver du honom nu, konung, och du kan mörda
honom, om du vill, men icke kan du därmed utrota alla
konung Haralds söner.“
Därpå trädde Hök och alla hans män ut. De foro sin
väg till skeppet; och så snart de voro segelfärdige, begåfvo
de sig till hafs och kommo åter till konung Harald i Norge.
Denne sade sig vara mycket tillfreds med deras färd, ty
det är en gängse föreställning, att den, som fostrar barn åt
en annan, är en lägre man än denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
