Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gisle Surssons ord om sin hustru.
Enligt traditionen var isländingen Gisle i tjugoåtta år en
fredlös man, dömd sådan, fór det han fällt sin bäste
väns baneman ocb ingen på det ting, där han dömdes, förmått
åstadkomma någon förlikning.
Han var en härlig kämpe, fastän lyckan varit honom föga
trogen, säger sagan.
Dess trognare var hans hustru honom. Omsorgsfullt stod
hon honom under alla åren bi, den biltoge, som saklöst kunde
fällas af enhvar, hvarhälst han påträffades. Hon skildes ej
från honom, fast lagen t. o. m. gaf henne rätt därtill.
I stället följde hon honom till en aflägsen, öde fjärd, där
de byggde upp åt sig ett hus.
Sedan uppehöll Gisle sig än här hos sin husfru, än i ett
gömsle, som han i närheten af huset redt till åt sig. Än
irrade han vida omkring på Island och bad fåfängt höfdingarne
om hjälp — nästan alla drogo sig fór att hysa honom, ty
lagen förbjöd dem det.
Men alltid vände han åter till sin husfru vid den öde
fjärden.
Där kände han sig tryggast, hälst sedan han på
senhöstnätterna börjat pinas af tunga, olycksbådande drömmar
och syner.
Till sist fingo hans fiender nys om hans uppehållsort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0183.html
