- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
25

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nöjsamt skulle det vara att draga med eder», sade
Torsten, »och se, hvad som vidare kan hända.»

»Om detta passar sig, vet jag icke», svarade Gudmund,
»ty du är väl en kristen man.»

»Nog skall jag ändock reda mig», återtog Torsten.

»Ja, något ondt vill jag ej att du skall lida för min
skull», återtog Gudmund; »men om din konung Olof vill
gifva dig sin lycka med på färden, är jag förvissad om att
du kan fara den.»

»Sin lycka gifver han mig», försäkrade Torsten,
hvarefter Gudmund bad honom sitta upp bakom sig på hästen.

Sedan bar det af bort till ån. Vid dess strand stod ett
hus, hvari de bytte om kläder. De klädde både sig och
hästarne.

Dessa nya kläder voro af sådan art, att vatten ej
fäste på dem. Och vattnet i ån var så kallt, att det strax
gaf kallbrand, om man blott fuktades en smula däraf.

Därpå redo de öfver ån, och hästarne vadade kraftigt
fram. Men plötsligt snafvade Gudmunds, så att vattnet
stänkte upp på Torstens tå, och genast fick den kallbrand.

När man kommit upp ur ån, högg Torsten den
skadade tån af sig; och man förundrade sig högeligen öfver
hans manlighet. Och medan de fortsatte ridten, sade han
dem, att de vid framkomsten ej behöfde gömma undan
honom; »ty jag kan med trolldomsmedel ställa så till, att
ingen ser mig.»

Detta tyckte Gudmund vara en god konst.

När de kommo fram till borgen, trädde alla hans
förut nämde svenner emot honom, och då dessa fingo se
Torsten den hushöge, gåfvo de upp ett gapskratt. Då
gjorde han sig osynlig med dvärgens sten, men Gudmund
sade dem, hvem han var, samt befallte dem att ej drifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free