Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helge berömde kung Gudmund mycket och tillade, att
hans män voro så många, att han ej förmått räkna dem.
»Hvi foren I, alla tre, så hastigt ifrån oss förra
vintern?» frågade Olof.
»För era böners skull till Gud släppte Gudmund mig
ifrån sig, och han sände de båda Grimarne med mig till eder,
på det att I måtten få veta, hvad det blifvit af mig. Men
därför jagade vi den gången så hastigt bort ifrån eder, att
det var emot Grimarnes natur att dricka den dryck, I låtit
signa. De blefvo rasande, enär de sågo sig öfvervunna,
och sedan dräpte de era män. Eder visade konung Gudmund
i allt fall sin aktning, då han sände eder hornen, och var
det hans tanke, att I därefter ej skulle så ifrigt fråga
efter mig.»
»Hvarför har du nu åter lämnat kung Gudmunds hof?»
»Därtill är hans dotter Ingeborg skuld; hon kunde
icke hvila när mig utan anfäktelser, när jag hvarje natt
låg vaken. Och mäst därför drog jag mina färde. Dessutom
ville kung Gudmund ej trotsa eder längre, herre, när
han fick spörja, huru gärna I villen hafva mig hit. Men om
kung Gudmunds egen höghet och om allt hans storslagna
väsen kan jag icke i få ord yttra mig — lika litet som om
hans stora följe.»
»Hvi är du blind?» frågade konungen.
»Jo», svarade han, »vid mitt afsked ref Ingeborg ut
mina båda ögon, förklarande, att Norges kvinnor ej längre
skulle af mig hafva någon glädje.»
Därefter sändes bud efter Helges fader, och denne
tackade konungen mycket, för det sonen återkommit ur
trollens händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
