Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan gjorde de sig, enligt Odds föreskrifter, så
segeldugliga som möjligt.
De drogo upp sina ankare, och nästan i samma
ögonblick bröt ovädret löst.
Det var så kraftigt, att det genast dref dem bort från
land, och det var dem icke möjligt att använda roder. De
kunde ej annat än länsa undan, och alla, som kunde komma
till, öste.
Så voro de i tjugo dygn oafbrutet i drift.
Till sist kallade Odd på sin broder Gudmund och bad
honom kasta allt det byte, de rånat från finnarne, öfver
bord, »ty förr sluta vi icke vårt kringtumlande», sade han.
»Men hvad gagn skola de hafva af allt det, jag kastar
öfver bord?» invände Gudmund.
»Låt du dem sjelfva sörja för det!» sade Odd.
De togo då fram allt det byte, de tagit från finnarnes
kvinnor, och vrok det i hafvet, men så snart alla sakerna
kommit öfver bord, drefvo de först framåt längs den ena
skeppssidan och sedan tillbaka längs den andra, tills de alla
samlats till ett enda bylte.
Därpå flög detta med rasande fart rakt emot ovädret
och försvann ur deras åsyn.
Samma dag detta skedde, skingrade sig dimman och
sjön stillnade, och en kort stund härefter fingo de land i
sikte.
Alla undrade de, hvad detta kunde vara för land.
»Min tro är», sade Odd, »att vi kommit långt norrut,
och efter allt hvad jag hört af kunskapsrika män, håller
jag för sannolikt, att detta månde vara resarnes land.
Men som vårt folk nu är svårt medtaget, återstår för oss
intet annat än att här söka hamn och hvila, hur det sedan
än månde gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
