- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
50

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod; han tände upp eld i dess gapande mun och afsköt
sedan en pil rakt igenom djuret och hän emot trollkvinnan.

Denna hörde hvinet, såg pilen och tog emot den med
flata handen; det lät, som om den flugit i en sten.

»Mera torde det tarfvas», utropade hon, i det hon
stirrade upp till det skjutande odjuret på klippan.

Då tog Odd en af de förtrollade Gusepilarne och
afsköt denna på samma sätt. Kvinnan motade äfven den
med handen, men den flög rätt därigenom, in i hennes
ena öga och ut i nacken och sedan tillbaka till Odds
bågsträng.

»Det här var förtretligt», sade hon, »men fram skall
jag icke desto mindre».

Och Odd sköt af en ny Gusepil, som gjorde samma
färd som den förra.

»Nu måste jag vända om», sade käringen; »det hade
jag bort göra förr!»

Hon skyndade tillbaka, blind på båda ögonen.

»Nu lyster det mig veta», utbrast Odd, »hvar denna
grufliga käring hafver hemma; låtom oss ro efter henne
fram till land igen».

Då Odd och hans följeslagare nått fastlandet, sågo de
den stora kvinnan styra sina steg upp bland fjällen.

De följde henne raskt; och snart klättrade de med
kraft upp bland klippafsatserna.

Till sist fingo de se en stor eld brinna inne i en
klipphåla, och öfver den sågo de en kittel hänga.

Elden upplyste hela hålan, men utanför var det mörkt.

Troll sutto i mängd å bänkarne längs hålans väggar;
och en man, som sannerligen icke var liten, satt i högsätet
med en käring vid sin sida. Det var en mångklok jätte.
Och aldrig hade de sett sådana väsen förr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free