Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munskänken och slet honom i håret; hvarpå alla trollen rusade
upp från bänkraderna och klappade om hvarandra.
Detta kunde man kalla ett sant trollkrakel.
Odd återvände sedan med sin följeslagare till
kamraterna.
»Vind är oss lofvad härifrån», sade Odd, »och det är
mig sagdt, att den ej blifver svagare eller mera dräglig
än den, hvarmed finnarne förpassade oss hit. Görom oss
nu redo till sådan affärd!»
De rustade sig så omsorgsfullt, de förmådde, styrde sedan
ut från land, och strax kom det vind, värre än någonsin.
Svårt vardt vädrets raseri: med storm följde både
snöyra och frost, så att hvarje störtsjö blef stående styf,
sådan som den kom. Men Odd och hans män klarade sig
dock med mycken mandom.
I tjugo dygn, dag som natt, stodo de i ösrummet.
Med hjälp af sin egen mandom och af Odds öde,
genom hvilket ett längre lif var honom bestämdt, lyckades
de att färdas fram öfver hafvet, så att de omsider åter
landade vid Finnmarken och togo där hamn och hvila.
Snart voro de åter hemma på ön Hrafnista. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
