Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han kom till kammaren, hvari Dofre satt bunden,
syntes denne nedtryckt af sorg.
»Du har det icke rätt godt», sade gossen; »vill du
kanske få lifvet till skänks af mig?»
»Med tanke på din faders ord», svarade han, »vet jag
ej riktigt, om jag kan taga emot den gåfvan och därmed
kasta dig i sådan fara.»
»Hvad behöfver du sörja för det?» återtog Harald.
Han drog ett kortsvärd, som han fått som gåfva af
en trollkunnig finne och som var ett härligt vapen. Med
det högg han järnet och blylänkarne af Dofre.
När denne sålunda kom loss, tackade han gossen för
lifvets gåfva; och sedan höll han ej länge på med att
binda sina skor.
»Han lade svansen på ryggen», berättas det, »och
satte i väg bort, så att man såg hvarken väder eller rök
af honom.»
Strax därefter saknades Dofre, och då konungen sporde,
hvem som var skyldig till detta dåd, förklarade pilten
själf, att han löst jätten. Då vardt kung Halfdan så svårt
förbittrad, att han jagade bort sonen; någon lust att dräpa
honom hade han icke.
Och han hotade att låta enhvar, som komme Harald
till hjälp, få hårdt umgälla detta.
Han bad sonen söka sin hjälp hos Dofre troll.
Därpå vankade Harald ut i mark och skog. Och han
låg ute i flera nätter.
Så stod han på den sjätte dagen ensam å en öppen
plats i skogen, mycket medtagen af törst och hunger. Och
han såg en stor och stark man närma sig. Han kände
igen Dofre troll.
»Nu har du det icke häller rätt godt», sade denne;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
