Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kommo både kvinnor och karlar springande och
de drogo i svansen, men allt som de drogo, gled han från
dem, så att huden gick ur händerna på dem, som hade
hårdast tag.
Därefter tog man fram fisken, och hvarje fisk var
liksom flådd; men nere vid golfvet var hvarenda en förstörd;
och dock var där intet lefvande väsen att se.
Någon tid därefter insjuknade den döde inhysingen
Tores hustru Torgrima Galdrakind. Hon dog, och samma
kväll, hon jordats, uppenbarade också hon sig tillsammans
med sin man.
Då började svår sjukdom ånyo att hemsöka gården, och
numera dogo flera kvinnor än män.
Om hösten hade gården hyst trettio hjon; af dem
dogo aderton, medan fem rymde sin kos; och i Göje månad
voro blott sju kvar.
När det nu var så långt kommet med alla dessa under på
Frodå, begaf sonen Kjartan sig en dag till gården Helgafjäll
för att där med sin morbroder, den kloke höfdingen Snorre
gode, samråda om, hvilka åtgärder man borde vidtaga.
Och Snorre gaf det rådet, att man skulle bränna all
Torgunnas sängbonad samt sedan åtala alla gengångarne
inför en husrätt [1]. Därtill bad han en präst, som nyss
kommit till gården, att hålla gudstjänst på Frodå, viga
vatten och skrifta folket.
Prästen jämte Snorres son Tord Köse följde Kjartan
tillbaka hem till Frodå, och ur de närmaste gårdarne
däromkring uppbådade de folk att följa sig.
Och alla infunno de sig på Frodå om aftonen före
kyndelsmässan vid den tid, då eldarne voro tända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
