Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring hvarje sten sand och lera. På sådant sätt reste de
till sist en hög öfver hästen, och Odd sade:
»Nu torde jag hafva tillintetgjort det öde, som valan
spått mig — att hästen Faxe skall gifva mig döden!»
Efter ett lif, rikt på underbara äfventyr och bedrifter,
besökte emellertid Orvar Odd på sin höga ålderdom åter
Hålågaland. Då han kom seglande söderut mot Beruryd,
sade han:
»Så stor är min längtan att se min fosterfaders
hemort, att vi måste refva seglen och gå i land.»
Detta gjorde de, och Odd gick med sina män dit, där
gården en gång funnits; han sade dem, hvar hvarje hus
stått. Nu var där blott en helt liten gård. Han visade
dem äfven, hvar han och fosterbrodern Åsmund haft sin
skottbacke och på huru långt håll de förmått skjuta.
Han följde dem till simstället och berättade, huru han
och fosterbrodern där haft sin fröjd. Å stranden, där förut
fagra blommor vuxit, voro nu höga sandbankar, som den
ständiga blåsten ditfört.
»Låtom oss vandra vidare», sade Odd, »här är intet
mer att stirra på».
De vände om och kommo så att taga vägen genom
ett busksnår, där sand blåst samman; och som de gingo
raskt på, snafvade Odd och föll framstupa.
»Hvad var det för ondt, jag stötte min fot emot?»
sporde Odd.
Han föste bort sanden med spjutskaftet, och alla sågo
de, att där låg en hästskalle.
Plötsligt snodde sig en orm ut därifrån. Den kastade
sig öfver Odd och högg honom i foten ofvan ankeln.
Genast gaf ettret värk, och hela foten och låret svullnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
