Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gick hän till sin plats utan att gifva konung
Magnus någon hälsning.
Denne sporde då Trånd, hvem hon var, den frida
kvinnan. Han svarade, att det var hans dotter.
»Och på oss vill hon icke hälsa», fortsatte konungen;
»hon visar sig storslagen, och därtill är hon en vacker
kvinna — hos henne vill jag hvila i natt!»
»Slikt höfves eder icke, herre», svarade Trånd.
Men konungen förklarade, att han önskade få sin vilja
fram, och Trånd meddelade sin dotter detta.
»Att han hafver sådant i sinne, som är mig emot,
kommer mig alldeles icke oväntadt», sade hon; »och det
kännes mig tungt, att jag först måste fatta kärlek till honom
och sedan mista honom så snart.»
Dessa hennes ord framförde Trånd till konungen.
»Icke är jag känd», utbrast han. »af de fleste som en
usling — hända kan, att i detta döljer sig dock lycka
för henne».
Då Trånd fann, att konungen var obeveklig, lät han
ställa en kammare väl i ordning, och där vardt konungens
säng bäddad.
Sedan ledsagades Margret dit, och när hon gått till
sängs, drogo sig alla tillbaka, så att hon vardt ensam kvar,
mycket sorgsen.
Kammaren hade två dörrar. Om en stund somnade
hon och tyckte sig utanför den ena dörren höra en stämma
bedja två gånger, att den måtte upplåtas. När stämman
bedt ännu en gång, sprang dörren upp, och hon såg en
förnämt klädd man träda in. En sid hatt bar han på sitt
hufvud, och han sporde, om det fanns någon människa
därinne. Men hon svarade intet.
Då gick han fram till bädden, tog i henne och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
