Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket råd hon väl kan följa, då den af Snorre till hennes
make utsedde Torkel Öjolfsson uppehåller sig i utlandet.
Ok skal pat enda, tillägger Snorre. På detta vilkor skall
Torgils bli hämdföretagets ledare och så bli den, som
tvingar de män, som utom Kjartans bröder och Hälgi
Hard-bensson varit med om Bolies dråp, att följa med i anfallet
emot Hälgi själf. Sedan det så förtalts, kap. 60, hur
Gudrun väkt hämdlusten hos sine söner, visar det sig, att
Snorres råd, i alt följda, lyckas — Torgils göres till
värktyg, s. 262 ff., för Hälge Hardbenssons fall*), och denne
falles, såsom förut är i sagan antydt, af Bolie och det med
Fotbit, s. 2^0. När så Torgils ser sig af Gudrun
öfver-listad, förklarar han, s. 284: g’órla skil ek, hvadan alda
sjd rennr undir; hafa mér padan jaf nan köld råd komit;
veit ek at petta eru råd Snorra goda **).
*) Det utförliga samtalet mellan Helge och hans fårherde, s. 272
—76, är ett uttryck för förfrs benägenhet att fråssa i personmålningar
för hvilka han förut visat mycken smak: särskildt där det gält Olof
på och Kjartan; här tager han sig ett formligt lystmäte. Han får
därvid äfven tillfälle att framhålla Bolle, vid hvilken hufvudintresset
faster sig; ingenstädes i de andra sagorna finnes härutinnan en slik
utförlighet; jfr t. ex. Nials samtal (Njåla s. 135) med sin fårherde,
då han späjat ut försåtläggarne.
**) I Grettla, s. 156—58, har man ett mycket karaktäristiskt
exäm-pel på Snorres anseende. Hans son Torodd blir oenig med honom;
och Snorre vill ej tillgifva honom, förrän han dräpt en fredlös. Torodd
väljer Grette, men då han vid sammanträffandet med denne vill anfalla
med svärdet, tar Grette honom som ett barn och sätter honom ned
vid sin sida, i det han säger sig ej vara rädd för honom — en
hrced-umst ek hcerufearlinn Snorra goda, födur ptnn, ok hans rád; þau hafa
flestum á kné komit. Snorre ler, då han hör detta, och blir Grettes
vän. Ett annat slående exämpel af de många på Snorres klokhet är
den replik, som i Biskopa sögur I (Kristnisaga), s. 22, anföres som
hans i berättelsen om kristendomens införande på Island: um hvat
reiddust gudin på, er hir brann raunit, er nú stöndu vér ä. Men
ingenstädes söm här i Laxd., — och delvis äfven i Eyrbyggja — är
han händelsernas korade ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
