Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 —
gjaldid hvergi’ samt af hans svar på Åsgrims spörsmål,
hur han tanker det skall gå med målet, s. ’heldx
pungliga, pvi at mik ug gir ^ at hjer muni eigi gæfumenn
i klut eiga, enn pat vilda ek, vinr, at pu sendir eptir
øllum pingtnönnum pínutn — ok rid. til pings med mjer’ —
af bägge dessa svar framgår hans afsigt att i det längsta
söka med andras bistånd hålla olyckorna från sig och
de sina, på samma gång man får veta skälet till hans
tunga aningar: med i målet äro olycksmän — ’eigi
gæfumenn’. När sä Nialssönerne samman med Åsgrim, Kåre
och sine fränder Torger skårger och Torgrim store söka
hjälp på tinget, kap. 119*), blir Skarpheden af fyra bland
de fem höfdingar, till hvilka de vända sig, och för hvilka
förf. låter honom vara obekant **), särskildt utpekad som
úgœfusamligr.
Den hjälp, som blifvit dem förespådd i Nials ord
ofvan: væntir mik o. s. v., få de äfven, i det flere män
efter Nials bevekande ord så medla, att förlikning å deras
vägnar blir ingången med Flose. Målet har sålunda, som
Nial själf säger, kap. 123, vändts emot ett godt slut —
men olycksmän ha del däri. Här på tinget, i själfva,
lagr ättan, stöter så det till, hvarom en aning föresväfvat
Flose: Nial lägger kappan silþislædur — på silfverhö-
*) Det mästa, som i kap. 119 berättas om Torkel håk, förekommer
ej i Ljósv. Måhända är detta en beståndsdel af den ursprungliga
Ljósv. Den nuvarande är ju mera en Moctruvellirtga saga. Styckets
plats är här emellertid berättigad, då syftet med det samma är att
framhålla dels Skarphedens käckhet, dels grunden till, att Gudmund
den mäktige sedermera tager Nialssönernes parti.
**) Likväl berättar han före scenen i Torkel håks bod, att man
visste, hvem S. var, fast man aldrig förr sett honom. Detta illustrerar
bjärt förf. afsigt att på alt sätt, äfven med fara af motsägelse, här
framkalla honom — olycksmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
