Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Platos ståndpunkt är rationel visar sig äfven, om vi taga i
betraktande det resultat, hvartill analysen af medvetandets innehall
från subjektiv eller psykologisk synpunkt förde honom. Äfven
hos menniskan skilde Plato, liksom hos verlden, emellan tvänne
arter af bestämningar. Den högre arten är äfven här absolut,
konstant och nödvändig; den lägre arten är relativ, växlande och
tillfällig. Dessa lägre bestämningar äro aéaihjascg och åö£ai,
sinnesförnimmelser, varseblifningar, åskådningar och de kunskaper, som
omedelbart i dessa ha sitt material. Mot Protagoras och hela den
föregående sensualismen yrkar nu Plato, att sensationen och
meningen icke gifva sann kunskap. Ty hvilka blifva de följdriktigt dragna
konseqvenserna af ett sådant antagande? Att någon skilnad icke
finnes mellan Gud, menniska och djur, mellan visa och dårar, mellan
kloka och galna, mellan bättre och sämre insigt; hvar och en kan
endast åberopa sig pä sitt eget faktiskt gifna tillstånd och den enes
tillstånd eller känsla är icke bättre än den andres, hvaraf följer att
jemväl Protagoras’ egen lära måste uppgifvas, så snart hon
bestrides af en annan; att någon kunskap icke kan finnas om det
tillkommande, emedan detta icke åskådas ; att härmed all praktisk
kunskap måste upphöra, emedan den afser framtiden, som icke erfares, alla
praktiska lagar och ändamål och följaktligen äfven Protagoras’ egen
teori såsom praktisk vishetslärare eller såsom lärare i den allmänna
medborgerliga dygden (agez^ nofonxij); att all kunskap försvinner
äfven om det närvarande och om sjelfva realiteten i tingen, ty i
samma stund, som något förnimmes, är det ett annat, emedan allt
på denna ståndpunkt växlar. Sensationen är endast en subjektiv
och föränderlig relation mellan två, mellan subjekt och objekt, mellan
den förnimmande och det förnumna, och relationen är icke identisk
med väsendet, som står i denna relation. Och hvad åo%a beträfiar,
så har hon sitt material i sensationen och kan derför icke innehålla
någonting, som är väsentligen högre eller af annan art än denna.
Men sensualismen vederlägges af Plato icke endast på indirekt
sätt genom ett uppvisande af dess orimliga konseqvenser. Han
uppvisar dess ohållbarhet äfven direkt och positivt. Sensationen
och de kunskaper, som omedelbart i denna ha sitt material, äro
tillfälliga, motsägande och endast faktiskt eller subjektivt giltiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
