Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena sidan och den sinliga verlden å den andra, och dels af
praktiska grunder eller för att kunna uppvisa, att Gud är försyn eller
den personlige ledaren och ordnaren af menniskan och hennes verld.
Plato uppvisar nu, att det högre är närvarande i det lägre dels
såsom den lag, som ordnar förhållandena inom det lägre och dels
såsom det ändamål, som kommer till verklighet hos det lägre
såsom varande ett material för det högre. All ordning och allt
sammanhang inom det lägre är en följd af det högres närvaro och
verksamhet i det lägre, en verksamhet, som dock icke innebär att
det högre i och för sig sjelft undergår någon förändring. Och då
det lägre har del i det högre eller är af detta bestämdt, så
tenderar det lägre att i all sin verksamhet, rörelse och förändring
framställa det högre eller att af detta blifva ett uttryck. Den högsta
lagen och det högsta ändamålet för menniskan och verlden är det
godas idé, det guddomliga förnuftet eller ideernas både enhet och
allhet. Hvad solen är inom den naturliga verlden är det godas idé.
inom tankens och förnuftets verld. Det godas idé är den i sig
sjelf oföränderliga principen för allt blifvande samt för både vara
och veta. Den praktiska uppgift, som Plato ger menniskan, måste
nu blifva den att höja sig till ett klart medvetande af de
guddomliga ideerna och deras reela enhet, det godas idé, samt att efter
dessa såsom högsta bestämningsgrunder så ordna och bestämma sin
verld, att hon blir ett uttryck och en rätt afbild af det förnuftiga.
Menniskan deltar då sjelf i det högres lif och verksamhet i det
lägre eller är ett rätt organ för den guddomliga verlden. Och hvad
som gäller om individen gäller ock om staten, som är en förstorad
bild af individen.
Efter denna kortfattade framställning gå vi nu att bestämma
Boströms och Platos förhållande till hvarandra ur de allmänna
synpunkter, som i afhandlingens början blifvit angifna. För det första
ha vi då att framhålla en olikhet mellan de båda tänkarne i det
afseendet, att, under det att Plato betraktade äfven sinliga begrepp
såsom varande ideer, Boström deremot har strängt genomfört
skil-naden mellan det empiriska och det rationela, det sinliga och det
förnuftiga i uppfattningen af ideerna. För Plato, som stod på
objektiv ståndpunkt, har allt, som kunde uppfattas under en allmän syn*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
