Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komliga förnimmelser, d. ä. det enda, som för oss är, kunna tydligen
icke förklaras ur annat än ur en oändlig person och ur hans
fullkomliga förnimmelser, — på samma sätt som det guldartade eller gyllene
måste förklaras ur guldet och skymningen ur det rena och oblandade
ljus, hvars inskränkning hon är.
För att filosofiskt förklara hvad någonting är under
ofullkomlig form, måste man enligt Boström först bestämma, hvad det är i
sig sjelft, i sin ursprunglighet och sanning och sedan fatta den
ofullkomliga formen såsom en inskränkning eller relativ negation af detta.
Är uppgiften att förklara, t. ex. hvad menniskans filosofi är, så måste
man först säga, livad filosofien är i och för sig sjelf eller till sin idee
och visa, att hon är det vetande hvars både subjekt och objekt är
Gud, d. ä. Guds eget allvetande. Detta är nemligen det vetande,
som saknar hvarje inskränkning och brist, och då man tänker filosofi
eller vetande och ingenting annat än detta, så kan icke till dess
begrepp höra, att det i något afseende äfven skall vara icke-vetande.
Häraf följer, att, om menniskans filosofi skall motsvara detta namn,
hon pa något sätt måste vara samma vetande, ehuru, såsom tillika
varande någonting annat än detta, framträdande hos menniskan med
en viss inskränkning och negation. Menniskans filosofi är sålunda
ett deltagande i det guddomliga lifvet eller i Guds eget allvetande,
,så att menniskans förnimmande är sannt så långt eller i de afseenden,
i hvilka hon förnimmer såsom Gud, men osannt deremot i alla de
afseenden, i hvilka hennes förnimmande icke sammanfaller med
gud-domlighetens. Så måste man äfven förfara vid förklaringen af den
religion och rätt, som framträda i menniskans verld. Man måste
nemligen först bestämma hyad religionen och rätten äro i sin sanning och
sedan fatta menniskans religion och rätt såsom en inskränkning, en
manifestation och en utvecklingsform i och för menniskan af de förra.
Eller, om man skall bestämma, hvad den formela logiken är, så
bestämmer man, hvad den är till sin idee eller i sin fullkomlighet och icke
hvad den är såsom varande t. ex. Aristoteles’ logik, som endast är en
mer eller mindre ofullkomlig framställning af den förra. Såsom nu
Aristoteles’ logik förhåller sig till logiken sådan den är till sin idee,
så förhålla sig äfven menniskans filosofi, religion och rätt till
filosofien, religionen och rätten i sin sanning. På samma sätt har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
