Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ar icke någon förnimmelse. Tanken förutsätter något, som tänkes,
begreppet något, som begripes, vetandet något, som vetes. Derför
uppstår frågan: hvad är föremålet för Guds förnimmelser, tankar
eller ideer? Guds förnimmelser äro förnimmelser af honom sjelf och
af de ändligt personliga väsendena. Vi ha förut sett, att någonting
annat icke finnes än personer, förnimmande väsenden och deras
bestämningar eller förnimmelser. Derför kan någonting annat än
personer, sjelfmedvetande andar, icke heller vara föremål för Guds
förnimmande. Men Gud förnimmer omedelbart i och genom sina
ideer hvad de ändliga personerna äro i sin ursprunglighet och
sanning eller till sina eviga väsenden. De ändliga personerna måste
hafva ett högre, fullkomligare och sannare lif än de omedelbart
hafva för sig sjelfva såsom tillvarande. Huru skulle de eljest kunna
utveckla sig till större fullkomlighet, sträfva till ett sannare lif, eller
ega behof af högre aktuel förnuftighet, om de icke hade sina egna
ursprungliga och eviga väsenden och om de icke i och genom dessa
hade del i det fullkomliga lifvet? Eller, huru skulle de eljest kunna
ega ett evigt ändamål för sin utveckling, en absolut lag för sitt
handlande samt förbindelser eller pligter, ansvarighet och skuld?
Men har hvaije ändlig person ett evigt lif, ett ursprungligt väsende,
måste icke alla dessa väsenden förnimmas af Gud, d. ä. bestämma
hans sjelfmedvetande och således utgöra de omedelbara föremålen
för hans eviga tankar eller ideer? Huru kunde han eljest vara ett
allvetande väsende, en absolut person såsom förnuftet fordrar och
kristendomen lärer? Guds med sina objekt identiska ideer äro
följaktligen sjelfva absolut lefvande, sjelfmedvetande och förnuftiga eller
förnimmande väsenden. Detta följer äfven deraf, att väsendena hos
ett verkligt helt måste hafva samma karakterer, som det hela.
Motsatsen innebure det helas ofullkomlighet.
De absoluta väsendena kunna betraktas från tvänne synpunkter,
nemligen dels formaliter och dels materialiter. Att de absoluta
väsendena betraktas formaliter innebär, att de betraktas endast inom
sig sjelfva. De hafva nu samma formela fullkomligheter, som Gud ;
de äro lefvande, sjelfmedvetande och förnuftiga utan hvaije
inskränkning och motsats samt endast positivt bestämda. Och detsamma, som
de absoluta väsendena äro, när de betraktas endast inom sig sjelfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
