Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan eller förmår honom att deviera, kan icke ur kroppsligheten
förklaras. Dessa fenomener förutsätta aktivitet hos den agerande
kroppen och relativ passivitet eller vis inertiae hos den reagerande
kroppen; men aktivitet och passivitet äro icke kroppar, utan ett
andligt eller kraft i olika grader. Vidare sammanhållas delarna på
ett visst bestämdt sätt hos hvarje ting. Men äfven detta är en
verkan, som likaledes hänvisar på en inre kraft, som bestämmer tinget
och hvilken ger vika endast för en starkare kraft. Samhålligheten
hos kroppens delar kan icke förklaras hvarken ur utsträckningen
eller ur den rumfyllande massan eller ur tyngden, utan endast ur
en vis consistendi, d. ä. ur ett andligt vara eller kraft. Och äfven
det kroppsligas fortbestånd måste förklaras ur dess inre kraft eller
rörelseförmåga, kraft att bibehålla sig, ty eljest skulle det upplösa
sig. Kropp är icke heller ett helt utan endast en abstraktion eller
ett ens incompletum. Slutligen är det kroppsliga sammansatt och
delbart. Men det sammansatta är icke det substantiela eller
ursprungliga, utan endast ett sekundärt vara, emedan det förutsätter ett
annat, det enkla, hvaraf det är sammansatt. Det enkla åter är det
andliga, som icke bestämmes af rummet såsom form för det
sammansatta eller som icke kan upplösas och förgås, emedan det icke
har några delar.
Men hvad är det enkla, andliga eller kraften? Hos menniskan
visar sig kraften vara perceptionskraft, princip, subjekt och enhet
för förnimmelser och viljanden. Hos sig sjelf, i sin egen
sjelfmed-vetande ande har menniskan det substantiela för sig gifvet och
bekant. Vi behöfva då icke endast sluta till substansen såsom vore
den något för oss sjelfva obekant och främmande, utan vi ha
substansen gifven i vår egen erfarenhet af oss sjelfva. Det är ett
faktum, att vi sjelfva framträda såsom krafter i förnimmelser och
viljanden. Men är inom ett område det substantiela perceptionskraft,
sjelfmedvetande ande eller monad, så måste äfven inom alla andra
områden det substantiela vara detsamma. För att det ursprungligt
varande skall kunna betecknas med ett och samma ord, substans, måste
det hos alla väsenden vara af ett slag, ehuru det hos hvart och ett
väsen framträder såsom bestämdt på ett egendomligt sätt. De
per-ceptionskrafter, som utgöra det substantiela väsendet i allt tillva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
