Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nemligen Gud och hans verld, och när hon kommer till medvetande
af sitt innehåll, så eger hon magt att såsom fri vilja bestämma sig
antingen för det förnuftiga eller for det sinliga.
Frän ideel eller personlig synpunkt är Gud försyn och saliggörare.
Men detta är han icke i tiden, emedan tiden uteslutande faller inom
menniskan och är formen för hennes utveckling. Hvarken Guds
vetande eller verksamhet faller i tiden och derför uppstå icke här
de motsägelser och svårigheter, som voro gifna för Leibniz och
som äro oskiljaktiga från den empiriska teismen, som inlägger
tidsbestämningar i Gud.
Sammanhanget mellan väsendena är enligt Boström
ursprungligt eller gifvet genom väsendena sjelfva och är icke, såsom
förhållandet blef hos Leibniz, något, som blifvit dem pålagdt, så att de
endast blifva en på mer eller mindre vist sätt i ordning stäld
andlig mekanism. Sammanhanget är lika ursprungligt, som väsendena
sjelfva. Sammanhanget har icke sin orsak i Gud, såsom Leibniz
antog. Endast det, som är uppkommet, kan hafva en orsak, men
sammanhanget är icke uppkommet, utan ursprungligt och evigt. Det
ursprungliga och eviga har ingen orsak, men det är orsak för det
i tiden varande, som uppkommer. På samma sätt som
mennisko-andens ändlighet icke har någon orsak, emedan den icke är
uppkommen, så att menniskoanden i detta afseende äfven hade kunnat
vara på ett annat sätt, så är det äfven med sammanhanget mellan
väsendena. De lefva i hvarandra och hafva alla sina väsenden i Gud,
som är deras enhet och allhet ; och derigenom hafva de ett
ursprungligt och reelt eller organiskt sammanhang.
Boströms rationela teism medger förklaringen icke endast af
ett naturens och nådens rike, som väl äfven Leibniz kunde
erkänna, ehuru endast på ett ofullkomligt sätt, utan ock af ett evigt
lif i Gud eller af ett herrlighetens rike. I naturen, som icke är
verk-lig genom sig sjelf och icke heller omedelbart genom Gud utan för
och genom menniskan, ser Boström endast ett medel och material
för menniskans utveckling till högre förnuftighet. De causae
efficientes, som naturen företer, d. v. s. tingen och deras krafter
betraktade såsom orsaker, äro inga verkliga orsaker utan endast
fenomener af det osinliga och eviga, som ensamt kan vara orsak. En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
