Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelf i sina momenter och öfvergår till allt högre och rikare
tankar och dermed framträder äfven det varande, som är ett med
tanken. Denna tankens immanenta rörelse har sin vehikel i
negationen, som tillika är position eller affirmation. När en tanke
negeras, så blir resultatet icke det rena intet utan ett konkret positivt
eller ett nytt, med det föregåendes negation riktadt, begrepp. Så
t. ex. innebär negationen af enheten begreppet om mångfalden och
derför kan negationen vara vehikel för tankens dialektiska
framskridande till sitt mål. Formen eller sättet för detta framskridande är
den dialektiska metoden, objektivt betraktad. Denna metod börjar
med en grundsynthesis, som upplöser sig i sina motsatser, hvilka
upptagas och förenas i en ny synthesis. Denna synthesis blir i
sin ordning grund för andra synteser o. s. v., och genom dessa
synteser af ett oändligt och ett ändligt, af ett allmänt och ett
enskildt framträda i systematisk följd allt högre och rikare begrepp,
till dess tanken slutligen har utvecklat hela sitt innehåll och dermed
hela verkligheten. Denna tankens egen sjelfrealisation är filosofi.
Filosofi är äfven verldsprocess eller verldsskapelse. Detta följer
af utgångspunkten, enligt hvilken tänka är vara och vara är tänka
samt vidare dialektisk process. Verlden är en från möjlighet till
verklighet sig utvecklande tanke. Det absoluta uppfattas af Hegel
teleologiskt, efter analogien med det ändliga lifvet eller den
organiska naturen, som genomgår olika utvecklingsformer och der de
föregående och lägre Upplösas såsom vilkor för de högres
framträdande. I den organiska naturen har rörelsen sin utgångspunkt
och princip i lifvet sjelft och det hvartill rörelsen öfvergår eller det,
som resulterar af rörelsen, är äfven lifvet såsom verkligt i sina
bestämningar. Menniskans tänkande har objektivitet, emedan hon
genomgår eller gör om för sig sjelf den absoluta tankens eller
verlds-andens sjelfrealisation. Eller det är verldsanden, som tänker i och
genom menniskan. I menniskans tänkande kommer verldsanden till
sjelfmedvetande för sig sjelf och genomgår nu på sjelfmedvetet sätt
den utveckling, som förut skedde omedvetet. Detta följer deraf, att
allt, som är, är Gud sjelf i en hans yttring. Innan menniskan
framträdde såsom tänkande, var det absoluta eller verldsanden icke
tänkande för sig utan endast i sig. Individerna och alla den ändliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
