Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla individer och folk och hos hela menskligheten, inom naturens
sfer på omedvetet och inom andens ideala sfer på medvetet sätt, för
att blifva for sig, actu, hvad han är i sig, potentia. Förrän naturen
var, var denna tanke till endast logiskt eller såsom tänkt. I naturen
och tingen är tanken till i sitt >Anderssein» och hos andarna är han
till såsom den konkret tänkande. Det enskilda och individuela är
praeformationer till begrepp hos Gud, innan han kommer till aktuelt
medvetande för sig sjelf. Det kroppsliga är potentia af hvad som i
begrepp är till på aktuelt sätt. Naturen är den guddomliga andens
potentiela lif eller hon är Guds tankar, existerande under outvecklad
form. Verlden och varelserna i verlden voro inhöljda i dunkel i
Guds lif och utvecklas till actus. Men det guddomliga medvetandet
är dock i sig sjelft abstrakt, ehuru det har magt att hos sig sätta
bestämningar, för att derigenom förverkliga sig. All verksamhet,
rörelse och förändring i verlden blifva här Guds egen verksamhet,
rörelse och förändring. Det absoluta är bestämmande kraft, lag och
form för individerna, som äro olika exemplar, i hvilka kraften, lagen
och formen eller ett system af lagar och former uppenbarar sig.
Och då kraften förutsätter något, som bestämmes, lagen det
lagbundna och formen ett innehåll, för hvilket den är form, så måste
allt jemt nya individer uppkomma och försvinna, såvida det allmänna
skall hafva konkret verklighet. Begreppen äro lika för alla och det
gemensamma för alla, och derför betraktas dessa såsom det bestående
och såsom det allt jemt återkommande, under det att individerna,
såsom varande ett tillfälligt, uppkomma och förgås. Men systemet af
alla begrepp identifieras med en dialektisk rörelseprocess, som
hypo-staseras och göres till den substans, af hvilken allt är accidentier
och modi. Det, som är form och sätt, hvarpå den ändliga
verkligheten är, göres till det absolut varande. Men en sådan
hypostase-ring af en ändlig och abstrakt form, så att den antages subsistera i
sig och utgöra den absoluta och guddomliga verkligheten sjelf, sker
icke med förståndet utan med fantasien. Abstrakta och empiriska
begrepp, som endast äro nödvändiga former och sätt, hvarpå det
konkreta är, antagas här vara verkliga för sig sjelfva och vara sig
sjelfva negerande och syntetiserande krafter, som producera hela
den konkreta tillvaron. Men en sådan förvandling af begrepp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
