Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelfva inga substanser eller väsenden. De äro endast former
och sätt, hvarpå en substans, menniskoanden, framträder och
uppenbarar sig. Så förhålla sig här alla ändliga varelser till verldssubstansen
eller verldsanden. De äro endast former, som sättas och negeras af
verldsanden och som sakna sjelfständighet och sjelfandamål. Men
icke heller Gud blef nu ett oändligt och absolut väsende. Hans
väsentliga bestämningar äro relativa. Han har genom dem icke
konkret verklighet, emedan de äro abstrakta, och till sin form är
han blifvande eller process. Gud har en historia, emedan han
utvecklar sig och arbetar sig fram från lägre grad af verklighet och
lif till högre och slutet eller den sista praestationen är den hegelska
filosofien, d. v. s. ett helt af motsägelser. Och då vetandet eller
Gud icke kan tänkas förlora en väsentlig bestämning, som är rörelse
eller blifvande, så måste han åter genomgå samma kretslopp igen —
i oändlighet. Konseqvensen af denna ståndpunkt måste nu blifva
den, att, alldenstund det andliga, subjektet och dess bestämningar,
äro blifvande, d. ä. overkliga, återgå till materien och kropparna
igen såsom det enda, som är, ty dessa äro väl icke andliga, men de
synas ha verklighet och konkretion.
Fichte, Schelling och Hegel förhålla sig till Boström såsom
Greklands sofister förhålla sig till Sokrates. Sofisterna hade riktat
uppmärksamheten på subjektet, på medvetande och vilja. Men de
funno icke hos detta någonting konstant, absolut och guddomligt.
Subjektet var för dem växlande, relativt och sinligt. Men Sokrates
visade, att subjektet kan fattas såsom ett absolut och guddomligt och
såsom ändamål i praktiskt afseende. Sokrates har sin historiska
utgångspunkt i sofisterna. Han har upptagit deras princip, men renat
och fullkomnat denna princip. Så hade äfven Fichte, Schelling och
Hegel väl utgått från subjektet såsom filosofiens föremål och
förklaringsgrund; men de kunde icke uppvisa dess oändlighet och ab*
soluthet eller de funno icke hos subjektet någonting konstant och
guddomligt, emedan det till sin form var växling och emedan hela
dess innehåll var relativt och genom sitt förhållande till naturen
sinligt. Boströms historiska utgångspunkt är den kantiska eller den
schelling-hegelska filosofien. Han har upptagit deras princip,
subjektet eller medvetande och vilja, renat och fullkomnat denna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
