Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller potentielt, klart eller dunkelt förnimmes allt af hvarje väsende.
Intet väsen har negation med afseende på innehåll. Men de ändliga
subjektema ha ett ofullkomligt och diskursivt förnimmande. De
kunna icke med någon större grad af fullkomlighet och klarhet
förnimma mer än vissa momenter af sitt innehåll i sänder, hvarvid det
öfriga blir dunkelt och potentielt och detta t. o. m. ända till
omärk-barhet. Men det oändliga subjektet eller Gud har ett fullkomligt
och intuitivt förnimmande, så att han i hvarje sin förnimmelse
förnimmer hela sitt sjelfmedvetandes oändliga innehåll med absolut
klarhet och tydlighet. Gud är centrum öfver allt och periferi
ingenstädes. Gud är fullt konkret, emedan hans förnimmelser eller ideer
äro fullt konkreta och individuela. Det abstrakta uppstår endast
genom isoleradt och diskursivt förnimmande. Och Guds ideer äro
äfven väsenden och absoluta väsenden. Gud förnimmer de ändliga
subjekternas eviga lif och väsenden så, som de äro i sin sanning.
Gud är oändlig och absolut, emedan han är konkret bestämd af
väsenden, som äro absoluta väsenden. Häraf följer, att Gud icke
har utveckling, rörelse och förändring till sin form, ty dessa
förutsatta ett ofullkomligt och dunkelt förnimmande, eller ett lif, som
har potentialitetens form, men Guds förnimmande är fullkomligt
och hans lif är verkligt. Utveckling är form endast för de
ändliga subjekternas tillvaro. Formen for Guds lif är icke
utveckling, ty denna form upphäfver innehållets oändlighet. Formen för
Guds lif är system eller organism i absolut bemärkelse och denna
form medger innehållets oändlighet. Gud är ett system af ideer
eller af absoluta väsenden, såsom äfven förut har blifvit visadt. De
ändliga subjektema ha sina konkret bestämda samt tidlösa och eviga
väsenden i Gud, ehuru de sjelfva såsom tillvarande utveckla sig i
tiden. Att hvaije ändligt subjekt har ett sådant evigt och absolut
väsende i Gud följer redan af faktum af dess utveckling, ty
utvecklingen förutsätter ett konkret samt i sig sjelft fullkomligt innehåll, som
utvecklas eller som kommer till verklighet för medvetandet och viljan.
De ändliga subjektema ha sjelfständighet och ändamål, emedan
de i Gud ha sina egna sjelfständiga väsenden, och emedan dessa
väsenden ock äro de eviga ändamålen för deras lif och utveckling
såsom tillvarande. Ändamålet kan icke vara i tiden eller i utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
