Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om menniskans natur och väsende i allmänhet.
§ 9-
Menniskan är icke blott en på jorden sig manifesterande,
relativ och ändlig, och följaktligen timlig varelse, utan hon är ock
deijemte såsom sådan en förnuftig ande eller idee (väsende), så att
» hennes medvetande förenas icke allenast de motsatser, som
tillhöra phaenomenerna, utan äfven motsatserna af absoluthet och
rela-tivitet, oändlighet och ändlighet, vara och blifva, evighet och
tim-lighet, allmänhet och enskildhet, sjelfständighet och beroende,
enhet och mångfald, inre och yttre, väsende och phaenomen m. fl.
Menniskan är: i) Ett väsende, en enda kraft, med en oändlig
mångfald af särskilda relativa functioner (cap. II: 4), hvilkas
systematiska angifvande och bestämning utgör innehållet af
anthropolo-gien. 2) Ett relativt väsende (cap. II: 5), hon omgifves af andra
henne bestämmande väsen (jord, luft, ljus, födoämnen,
medmenni-skor etc.), utan hvilka hon icke skulle kunna vara menniska och
utbilda sin varelse. 3) Ett ändligt, inskränkt väsende (cap. II: 6),
hon fattar i förhållande till mängden ofullkomligt och successivt,
skiljer emellan varat och sitt veta (cap. II. 1 & 2), har blott en del
af sina functioner klara (närvarande), o. s. v. 4) I följe häraf äfven
ett blifvande och timligt väsende (cap. II: 7), allt, äfven hon sjelf,
fattas af henne successivt, d. ä. blifver (varande) för henne, har
början, utveckling, aftagande, slut o. s. v. 5), Ett jordiskt väsende,
jemte andra af dels samma dels lägre slag än hon, så att
jorden kanhända derföre bör betraktas såsom den phaenomena
pro-ducten af deras gemensamma oorganiska (lägsta) verksamhet. 6) Ett
förnuftigt väsende (cap. I. § 6), således: a) ett rumfyllande,
lefvan-de, sensitivt, medvetande och sjelf medvetande väsende (jemf. cap. I.
§ 6 & cap. II: 11); b) ej sjelfva det absoluta förnuftet, men en
dess idee, oeh en deraf samt af sig sjelf och de öfriga ideema
medvetande idee. Vidare i följe deraf tillika c) ett öfversinligt (icke till
jorden och phsenomenerna hörande) väsende; ty ideerna utgöra,
såsom Guds tankar, en verld för sig, hvilken icke hörer till phaeno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
