Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oföränderlig enhet och allmänhet, så att det alltid och öfverallt är
ett och samma identiska vara; 4) absolut widens eller ursprunglig
apodictisk visshet, d. v. s. medvetande af den fullkomliga identiteten
af tanke och vara deruti, och att det såsom sådant är grttnden för
all annan visshet etc. Detta i förening med hela mångfalden af
mcnniskans relativa functioner, sådana dessa äro i och för den
allvetande, är nu menniskans sanna, eviga vara eller idee, hvilken är
en absolut oupplöslig enhet af enhet och mångfald, såsom vi redan
anmärkt.
I motsats häremot visar sig det empiriska medvetandet, såsom
medvetande af den växlande mångfalden i menniskans inre, eller af
hennes föreställningar, känslor och begär, under charactererna af:
t) relativt medvetande, så att det föreställande (subjectet) deruti
alltid motsättes det förestälda (objectet) såsom ett annat, 2)
beroende eller bestämning genom annat, så att ingenting deruti
förekommer, som ej förutsätter ett annat, genom hvilket det är; 3)
växlande mångfaldighet och enskildhet, så att det alltid och öfverallt
är ett 0nnat och särskildt; 4) relativ visshet eller evidens, så att
dess visshet alltid förutsätter en annan såsom sin grund o. s. v.
Men hvarken den öfversinliga ideen eller det empiriska
medvetandet är någonsin ensamt för sig eller utan det andra, utan de äro
begge förenade i det verkliga medvetandet i osönderlig enhet, så
att de endast utgöra detta, betraktadt från tvenne särskilda sidor.
Den verkliga menniskan är icke allenast enhet af enhet och
mångfald, utan äfven af väsende (idee) och phaenomen eller form, liksom
af alla andra motsatser, hvilka inom henne förekomma. Det är
endast genom en act af tankens fria, odelade rigtning på blott det
ena af de motsatta, genom abstraction, som detta betraktas (ej är)
afsöndradt ifrån det andra. För öfrigt stå de i det förhållande till
hvarandra, att det förra såsom väsende och grund i begreppet
föregår eller förutsättes för det sednare, såsom dess manifestation och
följd, hvilket deremot är i tiden föregående. Jfr. cap. II: 2 & 4.
§ 7» not.
Ifrån sjelf medvetandet bör man åtskilja sjelf känslan, .hvilken
oftast företräder dess ställe, men är dock blott en viss lägre form
deraf. Ju mera nemligen den ändliga menniskan söker på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
