Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med menniskans æsthetiska förmåga förstår man
menniskosjä-len, såvida hon yttrar sig i functioner, med hvilka hon icke åsyftar
större klarhet och sanning i sina perceptioner (kunskap), ej heller
någon förändring i sin organiska kropp eller i sina yttre
förhållanden, utan hufvudsakligen en vid förhöjd verksamhet förnimbar
tillfredsställande harmoni eller öfverensstämmelse i mångfalden af sina
bestämningar, antingen inom hela menniskan, eller inom någon del
af hennes varelse.
En sådan tillfredsställande harmoni eller öfverensstämmelse i
sitt inre åsyftar visserligen menniskan äfven i sina functioner såsom
theoretisk och practisk förmåga; ty känslan af disharmoni eller
obehag är för henne, såsom ändligt väsende, alltid den första, och ett
fredsstiftande ändamål fullföljer hon i all sin verksamhet; men det
göres der mindre afseende på sjelfva ändamålet, än på functionens
beskaffenhet, hvarigenom det vinnes. Här deremot afses ändamålet
förnämligast och direkt, så att man förbiser sättet, hvarpå själen är
verksam för dess uppnående.
För den æsthetiska förmågan gifves på vårt språk ej annan
benämning än känsloförmågan, hvilket ord likväl är något mångtydigt,
och vanligen mera betecknar, hvad vi ofvanföre (§ ii, not) kallat
den æsthetiska sidan af själens verksamhet i hvarje function, än
hvad vi här kallat menniskans æsthetiska förmåga. Äfvenså förstås
med ordet känsla oftare sjelfva behaget eller obehaget, än den
själs-function, hvaruti detta hufvudsakligen afses eller åsyftas.
Vid känsloförmågan och känslan i denna bemärkelse är icke
egentligen fråga om en vexelverkan emellan det inre och yttre,
eller om en verksamhetens rigtning ifrån det ena till det andra,
utan endast om en inre omedelbar förnimmelse af det phænomena
tillståndets öfverensstämmelse eller strid med väsendet och med
sig sjelf. Denna omedelbara förnimmelse, känslan, är såsom sådan
hufvudsakligen någonting inre och subjectivt, emedan på det
objectiva deruti eller den theoretiska och practiska sidan, icke egentligen
göres afseende. Den är vidare någonting individuell, uttryckande
det individuela sätt, hvarpå subjectet i hvarje ögonblick uppfattar
sitt tillstånd. Det kan väl i fleres känslor finnas något gemensamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
