Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cap. V.
Om minne, ideeassociation och vana.
§ 15*
Minne är menniskosjälens förmåga att så bibehålla eller
fortsätta sina förflutna functioner, att de under vissa vilkor kunna åter
blifva närvarande i medvetandet och igenkännas.
■ Eller: Minne är själen, betraktad såvida hon yttrar sig i
förflutna, d. ä. förr klara, men nu fördunklade functioner, hvilkä hon
under vissa vilkor kan åter höja till klarhet i medvetandet och
igenkänna — erinra sig.
För att inse betydelsen af denna förmåga, observeras, hvad vi
förut (cap. II: 7 & 8) nämnt om betydelsen af begreppens uppkomst,
förgängelse, förflutet och närvarande. Med en menniska bör ej
förstås hennes phxnomena form under ett visst tidsmoment, utan hela
menniskan med alla hennes bestämningar och förhållanden, hennes
tankar, handlingar, öden, ifrån det första momentet af hennes
existens intill det sista. Ja, egentligen sagdt, är hvar och en
individ hela verlden, betraktad ifrån hans individuela synpunkt, och så,
som han betraktar densamma, så att denna ifrån den synpunkten
är att anse såsom hans bestämningar. Derföre förgås ej eller
men-niskans functioner i och för sig sjelfva eller för den allvetande; det
är endast i och för hennes ändliga och empiriska medvetande, som
de fördunklas och försvinna, emedan detta, då nya functioner
oupphörligt deruti inträda, ej kan yttra sig i alla med samma styrka och
klarhet. Dock är denna fördunkling eller förgängelse endast
relativ, . ehuru den för oss någon gång kan synas absolut och det
förflutna kan derföre under vissa vilkor på nytt höjas till klarhet i
medvetandet, ehuru aldrig till samma klarhet, som det egentligen
nän’arande. De egentligen närvarande functionerna äro sådana, i
hvilka menniskans så väl physiska, som andeliga krafter
samman-verka, eller hvilka äro på en gång functioner af hennes animala
sensitivitet och af hennes medvetande. Dessa äro närvarande för
hela menniskan, och till dem kan aldrig en function höra tvenne
gånger; ty den lägre perceptionskraften är också mindre omfattande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
