Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det slag, som varelsens inre väsende eller idee fordrar. Kraften är
i hvatje function af sensitivitet äfven tillika vegetativ; hvad man
kallar den organiserande och sensitiva kraften är samma lefvande
(perceptions-)kraft i dess tvenne rigtningar, nemligen på det yttre
(oorganiska, materiela), och på sig sjelf, såsom på detta yttre
verksam. Men detta hindrar icke att sensibiliteten kan i vissa delar af
organismen yttra sig i högre, och i vissa i lägre grad, så att i
somliga endast den vegetativa sidan blir märkbar.
Den animaliska kraften förnimmer alltid i och genom
organismen, och kan ej förnimma dennes inre delar (t. ex. sin hjernas form,
rörelse m. m.). Detta följer deraf, att organismen och kraften är
samma sak, ifrån tvenne särskilda sidor betraktad, så att den ena
går så långt, som den andra, hvarföre det objectiva (yttre) för henne
ej kan förnimmas annars, än der, hvarest det subjectiva upphör, d.
v. s. vid ytan. Inom denna är hon endast inre eller känsla af sig
sjelf, men icke känsla af något annat.
Den animala kraften förnimmer och verkar såsom sensitiv, men
icke såsom medvetande, d. v. s. hon skiljer icke sig sjelf ifrån det,
som bestämmer henne, icke det inre ifrån det yttre. Hon lefver
och känner liksom i objecterna, eller om man så får säga, midt
emellan dem och henne sjelf. Ett inre i egentlig bemärkelse, ett
jag finnes först på den högre potensen.
Den animala kraftens perceptionshorizont är till möjligheten
hela den yttre naturen ; ty hon bestämmes genom ett object,
hvil-ket åter bestämmes genom ett annat o. s. v. i oändlighet. Men
till verkligheten omfattar hon blott en mindre obestämd del deraf,
nemligen den, som (relativt) starkast och omedelbarast adficierar
hennes organism. Detta gäller både i anseende till tiden och till
rummet. Hennes minne (perceptionshorizont i tiden) är icke
egentligen minne, utan endast en dunkel känsla, att ett återkommande
phaenomen förut har förevarit, och en medvetslös väntan, att det,
som då följde, äfven nu skall följa. Ideeassociationen gäller såvida
äfven för djuret.
Det animala väsendet är således en idee, i och af hvilken hela
den yttre naturen på ett bestämdt och ändligt sätt fattas och
innefattas. En adfeçtion eller sensation innebär en relation emellan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
