Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sinnets föreställande verksamhet kallas i allmänhet uppfattande,
emedan det yttre derigenom likasom upptages eller inhemtas i
medvetandet (af anden). Jemf. § 12 anm. Detta uppfattande> har flera
modificationer, såsom: Kännande — ett dunklare eller oredigare
uppfattande, varseblifvande — öfvergående ifrån icke uppfattande till
uppfattande, märkande — varseblifvande af något mera doldt,
aktgif-vande — ett mer uthållande och ansträngdt uppfattande, inpräglande —
ett upprepadt och förstärkt aktgifvande o. s. v.
Resultatet åter af uppfattningen är just sinnets föreställning eller
åskådningen, hvarigenom den ändliga anden å ena sidan omfattar
så många af sina bestämningar, att dessa för honom blifva ett yttre
(cap. II: 1 och 2), men å den andra likväl uppfattar i medvetandet
så många och sådana ibland dem, att detta yttre äfven på samma
gång blir ett inre eller afvetet. Åskådningen är nemligen på en
gång ett object (yttre), som är en föreställning (inre), och en
föreställning, som är ett object; det förra, när man gör öfvervägande
afseende på hvad anden deruti ej förmår klart fatta (innehållet), det
sednare, när man gör öfvervägande afseende på hvad han fattar och
genomtränger, d. ä. upptager i medvetandet. Detta sednare måste
förnämligast vara objectets storlek, gestalt, blifvande, rörelse,
relationer till andra, sättet och graden af rummets fyllande (hårdhet,
mjukhet, tyngd etc.), hans inre mångfaldighet eller likartighet m. m.
För Öfrigt kunna åskådningarna, liksom andens öfriga functioner,
vara af oändligt olika klarhet och dunkelhet, så väl i anseende till
det hela, som till delarna.
Slutligen må äfven anmärkas, att då sensationerna, hvilka alltid
utgöra innehållet af sinnets functioner, kunna vara af flere slag
(§ 21 anm.), så fördelas äfven sinnet uti flere särskilda sinnen,
nemligen a) vitalsinnet, b) organsinnet, hvilket åter fördelas uti känseln,
smaken, lukten, hörseln och syften med deras motsvarande
föreställningar, hvilkas innehåll utgöras af de liknämniga sensationerna med
deras innehåll. Men till antagande af ett så kalladt inre sinne har
man ej skäl, då detta nödvändigt måste sammanfalla med antingen
det sinliga, eller det förståndiga, eller det förnuftiga medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
