Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och genom dem bestämd; 2) pä samma sätt relativt fri eller sig
sjelf bestämmande, men i den högre grad af denna frihet, som
kallas spontaneitet, och hvarom längre fram. De högsta functioner
äter, i hvilka han såsom sådan yttrar sig, characteriseras i allmänhet
derigenom, att deras innehåll är: 1) något generelt, de mer eller
mindre allmänna formerna (bestämningarna, begreppen, lagarna) för
de sinligt existerande föremålen; 2) något inre, icke förestäldt, icke
i ett rum varande, utan andens egna tankar eller handlingar
deröf-ver; 3) något spontant eller fritt bildadt, en product af hans egen
inre verksamhet och dess bestämning, ehuru denna frihet ej kan
vara absolut och obegränsad. Grunden till allt detta är, såsom vi
redan nämnt, att ju större mängd af sina bestämningar (verlden)
den ändliga anden på en gång uppfattar, desto mer skådar han dem
såsom yttre (objecter) och honom motsatta, och tvärt om, ju farre
han genom reflexionens concentrering på blott några vissa ibland
dem uppfattar, desto mera förnimmer han dem såsom inre och sina.
Detta sednare förmådde han ej på sinlighetens ståndpunkt bringa
längre, än att de ännu alltid fortforo såsom yttre, ehuru i
medvetandet upptagna; men på den närvarande eller förståndets, der
friheten (§ 31 anm.) är högre, öfvergå de till andens egna (ifrån
objecterna afsöndrade) tankar eller viljanden och handlingar öfver
den mångfald (objecterna, åskådningarna), med hvilka de för sinnet
äro förenade.
Den sinligt förståndiga anden omfattar således inom sin möjliga
perceptionshorizont icke blott den yttre, physiska, utan äfven den
inre och andeliga verlden, i deras såväl föränderliga som
oföränderliga phœnomena bestämningar. Också sammanfaller icke numera hans
jag eller person med den organiska kroppen, utan representeras af
hans förnuftiga själ, d. ä. af den sinligt förståndiga anden sjelf.
såsom kroppen motsatt. Denna utgör nu likasom menniskan i
men-niskan, och denna betraktar det physiska såsom ett instrument, med
hvilket han finner sig förenad, utan att veta huru och hvarför. Ty
på denna ståndpunkt förnimmes emellan själen och kroppen en
fullkomlig dualism; den ena är ande, den andra materia, med ett ord:
de synas absolut heterogena. Och likväl äro och kännas de såsom
blott ett väsende! Denna motsägelse är en ibland de många, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
